Funderingar och ordentlig tankeställare (deppvarning)
Verkligen jättefin, men sorglig, låt. Och den fick mig att börja tänka ordentligt.
Vad fan har jag haft för killar innan egentligen? Och hur har jag betett mid mot dom? Hur behandlar jag mina vänner, och hur blir jag behandlad av dom? Vart finns allt det som kallas kärlek till varandra? Finns det över huvudtaget eller är det bara nått ord som nån kom på för länge sen? Hur pririterar vi egetnligen? Är våra vänner o familjer viktigast? Eller är det skolan, obbet, pengar? Alla materiella saker? Eller kanske vilken status man har? Är det mesigt att visa känslor? Är det verkligen så tufft att gå runt med en rykande pinne i käften? Är man uppe och svävar bland molnen när man är så låg man bara kan bli? Är man inte jordnära bara för att man har en annan verklighet än dig? Varför har folk svårt att acceptera att man är olika? Och att man har olika erfarenheter o verkligheter? Att man inte ser saker från samma vinkel jämt? Att man inte prioriterar lika hela tiden? Han man aldrig rätt bara för att man är yngst? Ska alla få hålla på och bestämma över ens liv? Om man säger ifrån blir ni bara arga ju..
Fan vakna och se vad det är ni håller på med! Jag gjorde det nyss och fick mig en ordentlig tankeställare. Tror det är precis vad vi behöver ibland... Förträng inte alla saker bara för att de är jobbiga just nu. Ta tag i dom på en gång istället för att bara låta högen med problem växa tillls du inte ser andra sidan längre...
Tankvärd låt.. (?)
Här tar allting slut, en krigades farväl, blås en sista gång för hålet i min själ.
Jag har kämpat, men hugg och slag har tvingat mig på knä.
Ingenting kvar, så trött, lämna mig här. Eller ta mig vart ni vill.
Blås i hornet nu, vad bryr jag mig om det? Att varje väg har slut är ingen hemlighet.
Utan ett ljus att följa känns nu natten alltför mörk, och utan hopp känns allt så meningslöst.
Då hör jag en röst någonstans i fjärran och den ropar högt "glöm aldrig vem du är!"
Minns den väg du gått, då återvänder modet, så var stark i natt, glöm aldrig vem du är.
Du kan kämpa än, blås till strid i hornet. Ge inte upp förrän din själ är fri igen!
En av låtarna från Spirit, låg o slökollade på den förut och börjar fan alltid tjuta till den här låten.. heh*
Känslor över allt och inget
Då var gymnasiet med slut, vilket både känns skönt och tråkigt. Skönt att slippa plugga massa och att slippa vissa personer (lärare) men grymt tråkigt att man inte kommer träffa alla från klassen igen! Det har varit een skitkul studentvecka där vi verkligen har gjort mer eller kndre ALLT tillsammans, krogen, vart o käkat, spelat brännboll och fixat med traktorn. Så från allt det till att typ inte ses allt k'nns jätte sorgligt...
Och så är det (såklart) allt det som har med mig ock Kim att göra. Jag försöker heöa tiden intala mig själv att jag kiter i vad han gör och vad han känner, men det vet jag ju innerst inne att jag inte alls gör. Jag tycker (tyvärr) verkligen om den killen. Och nyss verkade det som han kände liknande för mig. Men nu bara dissar han mig totalt... Fan vad jag verkligen skulle behöva prata ut med honom. Men om han inte ens svarar på meddelanden så blir det ju ganska så svårt faktiskt. Damn vad svårt allt ska vara då.
Ibland bara känner man från att komma bort allt för ett tag, svårt att förklara men vissa av er kanske förstår ändå....
Studentvecka och splittrade känslor när det gäller både det ena och det andra
Träffade två gulliga killar som jag dansade med också:) Hoppas på att få träffa iaf den ena av dom på torsdag på Palace för jag gav han mitt nr och han har redan hört av sig:)
Och så är det sjukt när det gäller en viss Kille som jag kanske gillar lite mer.... Jag förstyår verkligen inte, gillar han mig elelr säger han bara det? Vill han bara ses för att ha sex eller är jag något mer för honom? Så svårt allt ska vara ibland. Funderar på att bryta med han helt faktiskt för det är sjukt jobbigt att inte veta vart man har en person...
Nu ska jag snart iväg o spela brännboll med klassen, ölbrännboll med coca cola :p får inte dricka alkohol nu eftersom jag käkar antibiotika, men fan på torsdag skiterjag i det för då blir det festa gärnet:D och jag hoppas det hänger med lite folk ut på krogen då för att fira mig...vilket dock är högst tveksamt ...=/
Överraskande "besked"
Snackade med Honom förut och nu "erkände" han att han gillar mig och undrade hur jag tror att vi skulle fungera som par... Attans att han skulle säga det nu när jag snart ska flytta för det känns som jag precis brände min chans att få min "drömkille" Skitbra Petra! (INTE).
Men hur som helst så kommer vi snart kunna ses igen o ha massa myspys tillsammans. Ser verkligen fram emot det!
Men nej, nu ska jag ta o duscha o sen göra mig klar för att gå och lägga mig. Har saknat kudden flera timmar nu ;p
Sluta upp med allt jävla skitsnack!
O så går alla och är sura, men över vad? Har jag gjort någe fel får ni fan ta och säga det!
Hatar att alla bara försöker utnyttja en och styra över ens liv... "kan du fixa det? Kan jag få låna din ***?" Men vad får jag tillbaka av det då? Och om jag säger nej så blir ni bara arga. Är jag så snäll och går med på saker och ting är ni schyssta tills ni har fått det ni vill sen tror ni att ni kan behandla mig som skit igen, men tyvärr, jag funkar inte så.
Längtar som fan till augusti då det blir o flytta och kunna börja om på nytt, ännu en gång...
Hoppas verkligen på Halmstad nu, och hoppas även på att kunna hitta en bra pojkvän då med. Börjar lessna på att vara singel...
Och komma hemifrån skulle göra sjukt mkt just nu med. Behöver mer tid för mig själv, alltså helt ensam. Utan massa folk runt omkring. Så jag kan vara och göra precis vad jag vill. Men bara 3 måander kvar nu så det ska jag förhoppningsvis kunna stå ut, även om det känns rätt meningslöst ibland....
Studenten om 3 veckor . Då kan jag lova att det blir fullt ös. Ska fasen lyckas bli bakis då till o med. Kommer bli så jävla skoj.. Dock önskar man ju att vissa, elelr spec en i klassen, inte skulle vara med för hon kommer dra ner stämninen ganska så bra....=/
Jävla berg-och-dalbana livet är då
Åter igen har folk börjat tro att de kan styra och bestämma över mitt liv. Jag blir så jävla trött på det. Jag vet nog vad som är bäst för mig själv. Och vet jag det inte så låt mig inse det själv! Ert tjat gör allt bara ännu värre och jag börjar bara känna mer och mer hat. Jag vet att det är ett starkt ord men det är verkligen så jag känner.
Ska bli så skönt imorgon att komma iväg o träffa några av de kompisar som fortfarande har tid o lust att hitta på någe. Först fika med en grabb på stan o sen blir det kanske film med Linus eller Jocke, har inte bestämt mig med vem än. hehe Sen blir det kanske krogen elelr grilla med lite polare beroende på hur vädret ser ut. Och om inte Kim ska jobba och han har tid att träffa mig så bara måste jag träffa han. Är det någon som jag verkligen har saknat nu så är det nog han.....
Fan vad jag önskar att jag kunde hitta en kille som jag verkligen gillar och som känner det samma för mig. Men det verkar omöjligt just nu. SAknar den närheten så mkt som man får när man är i ett förhållande. Visst jag har inget problem med att få varken sex eller mys men det är inte samma sak med en kille man ine har känslor för eller som inte har känslor för mig.
Jaa ni, livet är ta mig fan inte en dans på rosor längre, inte ens med svåra steg. Det är en jävla taggtråd som man måste akta varje steg på annars går allt fel. Men men, det är ju inte omöjligt att klara det iaf:)
Funderingar på framtiden som äntligen hunnit i fatt mig....
Om jag nån gång tvivlar på kärlekens sätt att slå. Ock känslorna jag vet jag har. Övertygar du mig då?
Lite från "Om jag en dag" med Gessle. Låg och lyssnade på den igår kväll när jag gått och lagt mig. Fick mig att änka massa på vissa människor och inse hur otroligt jävla mycket jag kommer sakna er när jag flyttar i höst. Förut tyckte jag bara att det skulle bli så jävla skönt att komma bort från allt, men nu när man börjat träffa massa underbara människor och komma närmare polare man haft ett tag så har jag även ångest inför flytten. Så just nu hoppas jag trots allt att det blir Halmstad i stället för Umeå, det blir ju trots allt lite närmar att träffa alla då. Å andra sidan blir det lite närmare för morsan att komma och hälsa på med vilket kan ses som mindre bra. haha
Har kännt mig rätt låg ett tag nu, men nu börjar humöret komma tillbaka.
Ska bli skoj att hitta på alla saker med klassen snart med när det är student vecka:D
Vi ska....
*Tvätta och klä traktorn
*Spela brännboll
*Köra laserdom
*Äta på resturang
*KROGEN
Igår som först började jag nog inse hur det faktiskt ligger till...
Igår när jag satt och snackade med Honom efter en liten händelse så började jag nog inse vad fasen det är jag håller på med... Jag håller nog på att bli kär, i helt fel kille... Så nu får jag absolut inte slarva med mina mediciner som jag gjort innan för då kommer jag nog gå ner mig rätt rejält.
Som hos Han i natt med. Var så grymt härligt att känna närheten av honom och jag hade absolut inte haft något emot att typ ligga och mysa hela dagen :$ men men, har inte personen tid eller lust så har man ju inget val än att ge sig av. heh* Men nu blir det iaf inga mer nattliga besök hos den människan.. Jag pallar inte känna mig i vägen mer. Får se till o skaffa annan plats at slagga på efter sena kvällar i Nkpg. Men det ska nog lösa sig... *suck*
Och till lite roligare saker med.. Allt är faktiskt inte bara piss. hehe.
På tisdag, alltså om 2 dagar ska jag först till federal och sticka in en stav i andra bröstvårtan samt byta tillbaka till min ring i den andra... (tror jag). Sedan ska jag gå in på viking och checka lite priser på tatueringar där, för nu har jag bestämt mig, jag ska ha en tatuering, helst innan studenten.. Plats och motiv är redan helt klart så nu är det bara nålar och färg som fattas. heh* Det kommer bli UNDERBART!!
Mjölby 09 maj med vackert väder...
Kom hem vid halv 6 imorse efter en minst sagt hård natt... *hehe*
Vaknade vid 12 av att brorsan kom in o tjatade om mat, så då knallade jag upp o så grillade vi kyckling:) o sen gick vi ut en sväng, bl.a. var vi på "sex-års-berget" o kollade lite. Vi lekte där mycket när vi var små så det var skoj att se igen :)
Sedan fixade vi fruktsallad och satt ute på altan och käkade det. Det var gott:p
Och nu så har jag sminkat mig och fixat håret liite för utgång ikväll. Kommer bli så skoj ikväll. Han inte träffar Honom på en hel vecka nu så ser verkligen fram emot det. Kommer bli superskoj och härligt:)
Brorsan har lovat att skjutsa mig till rese med så slipper jag gå.. Funderar på vad jag ska ha på mig bara. Vill ju vara lite extra fin ikväll för jag vet lite folk som man kommer stöta på ikväll, som man gärna vill vara fin inför, inte minst EN person... Svårt att gissa vem?;)
Ingen märker något...?
Jag låg och tänkte på det här igår kväll innan jag somnade... Varje gång någon frågar eller man själv frågar någon hur det är med personen så är standardsvaret nästan alltid "bara bra " eller i alla fall "helt ok". Men hallå?! I hur många fall stämmer det? När man säger "helt ok" så är det oftast inte alls helt okej utam mån mår faktiskt dåligt, på ett eller annaat sätt... Och ändå säger vi så, varför? Vill vi inte ses som problembarn? Vet vi inte vilka vi kan anförtro oss åt? Och dom som faktiskt är där för att hjälpa oss ur svackor, proffisionell hjälp, inte ens dom kan vi alltid öppna oss för.
Jag tror de allra flesta bär på någon ganska mörk hemlighet som vi omöjligt kan dela med oss till någon.
Men när det till slut kommer fram att någon kanske inte mår så bra så är det då himla synd om den och världens gulli-gull. Men det är ju inte det man behöver! Vakna för fan! Vi behöver ordentligt stöd, någon mogen människa som pallar trycket, inte någon som behandlar oss som om vi vore 5 år.
Jag vet när jag vågade erkänna att jag käkar antideprisiva, då blev det helt plötsligt väldigt synd om mig, mnen hallå? vadå synd om mig? Det är ju bara min ceratoninivå i kroppen som är ojämn, det har inget att göra med att jag har varit med om massa hemska aker, för det har jag inte, inte mer än någon annan.
Och så denna avundsjuka. Vad ska den vara bra för? egentligen? Kan vi ine glädjas åt varandra? Jag vet ett par i plugget som blänger så fort folk undrar något över nya piercingen. Men det är la inte mitt fel att de frågar. Jag kan ju inte gärna skita i att svara bara för att någon inte ska få en sur min.
Kom igen, skärpning nu tjejer och killar!
Påsklov. Kul och tråkigt
Det har varit både kul och tråkigt.
Det tråkiga är med Jonas. Jag har äntligen fårr honom att förstå att jag inte vill ha något förhållande, vilket dock ledde till att han blev väldigt sårad och ine klarar av att träffa mig mer för att han har för starka känslor...
Kul saker som hänt hitills då är krogen igår med Fredrik. Daniel och några av deras kompisar och sen kom DAvid förbi med. Riktigt trevligt faktiskt.
Och så har jag käkat glass på Bosses glassbar med Fredrik. Fasen så gott det är ju:D
Och så var jag med brorsan i Malexander och grillade och var nere vid vattnet och gick till minneslunden och tände ett ljus. Fortfarande lite jobbigt att gå dit. Så många minnen som väcks och man vill bara att hon ska komma tillbaka..
Imorgon ska jag och morsan och ev. brorsan åka in till Ikano och köpa min studentklänning. Ska bli jätteroligt!
Och sen är det påsk o då blir det att åka ut till mormor och käka massa god mat. Mums!
Förstår mig faktiskt inte på hur killar fungerar nu. Jag är tydlig från början och säger att jag inte tänker ge mig in i något förhållande för att jag tycker det är skönt att vara singel och kunna göra hur jag vill utan att behöva tänka på någon annan och ÄNDÅ får de känslor. Fattar de inte att jag just nu är den absolut sämsta flickvän de kan tänka sig? eller är de bara ytliga? Vet inte vad jag ska göra...!
Förvirrande vecka
Till att börja med måste jag säga att den här skolveckan har varit väldigt annorlunda. Fast på ett positivt sätt:)
Måndagen var jag typ sjuk, eller ja jag orkade inte gå till pluggat. Tisdagen vad la som vanligt tror jag. Onsdagen var det bara nationella prov i svenskan så slutade vid 11 då. Idag har vi varit på ett studiebesök på Oskarshamns kärnkraftverk.
Det började dock välödigt struligt. Min lärare hade glömt anmäla mig så jag fick inte följa med in på den första saken så jag och en annan lärare drog in till city och kollade kläder o käkade mat och fikade. Och enligt resten av klassen hade jag inte missat något roligt. Bra det i alal fall! Sen på eftrmiddan fick jag vara med. Då åkte vi ner nästan 500 meter i ett berg och kollade på något. Vet faktiskt inte riktigt vad det var, kan la inte säga att jag var jätteengagerad i det som sades. hehe. Trött som fasen var jag dock och sov typ hela vägen både till och från Oskarshamn.
Imorgon börjar jag 13.00 och slutar 15.00 och det ända jag ska göra är att kolla på teater!
Imorgon kväll blir det sexparty hos Tessan med. Ska bli riktigt skoj. Vet inte alls vad det är för folk som ska dit förutom Tessan själv, jag, Izza, Daniel och Fredrik. Sen efter att någon har visat massa sexleksaker blir det troligtvis krogen i Linköping. Får se om jag sover hos Andreas eller Fredrik eller om jag kanske till och med tar mig hem på natten.
Lördag blir det "barnkalas". Min kusin fyller 2 så får la åka o säga grattis o fika lite. hehe
Söndag har jag ännu inga planer för (tro det eller ej!)
Har förresten haft en person som dykit upp i mina drömmar den senaste tiden. Lite läskigt.. Men om jag inte berättar om drömmen kanske den blir san.. Jag hoppas bara jag inte avslöjat för mycket redan nu i så fall! Fast det är ju bara en person som förstår vad jag menar i så fall..... (L)
Jag vet inte hur jag ska förklara men...
Så mycket piller, så lite sömn, så lite ork, så mycket dröm.
Jag är så trött på sanningen och behöver en ny.
Dom sista drömmarns sträcker sig mot himlen. Över torget går var och en för sig.
Om vi förlorar varandra här i vimmlet, så minns att jag står bakom dig.
Lite från en Winnerbäcklåt. Känner igen mig så sjukt mycket. Man har så många drömmar men när man väl kommer fram till den där gränden så går allt i kras. Då tappar man orken för allt med och det tar en lååång tid att bygga upp den så pass mycket igen att man ska orka ta sig upp igen.
Vill bara komma bort från allt. Börja om. Skaffa mig en ny verklighet utan hårda ord och med positiva saker. Det skulle räcka med någon komplimang då och då. Visst får jag det, men det kanske inte är på rätt sätt jämt?
Och så förstår jag inte, vad är det ni vill ha av ut av mig..? Jag vill verkligen kunna finnas där för er alla, men det är inte alltid så lätt. När man inte får något tillbaka så tröttnar man lite samtidigt som jag känner att jag ändå vill försöka. Eller så är det åt andra hållet, att ni gillar mig för mycket, alltså blir kära i mig, och tyvärr kan jag inte ge tillbaka det till någon just nu. För jag är inte mogen för det och så går väl mina tankar lite mer norr ut...
Men hur som helst så vill jag vara en okej kompis. Jag vill kunna ställa upp för er och göra er glada. För det betyder massa för mig. Sen hoppas jag bara att ni kan ge tillbaka på något sätt med...
Alltid jag?
Visst, jag vet att många har mycket att göra i skolan, men det finns faktiskt ett annat liv än plugget med! Nej, jag är kanske inte den mest seriösa just nu när det gäller skolan, men man måste unna sig att släppa loss ibland o typ bara vara. Jag menar inte att det måste vara fest och fullt ös varje helg, men man kan ju typ kanske gå o shoppa, ta en fika, ha filmkväll.. det finns amssa saker som man kan göra. Saknar faktiskt att hitta på saker med er, men blir som sagt väldigt less på att "tjata" på er hela tiden med. Nu är det faktiskt upp till er att visa om ni är mina vänner eller inte....
Alla dessa måsten...
Jag vet flera personer som inte är äldre än jag som både går på antideprisiva och som blivit sjukskrivna. Alltså ungdommar som inte är äldre än 18 år, det borde ju inte vara så! Då är det något som är fel, något som gått för långt, gått över gränsen. Eller?
Presen vi får på oss höjs och höjs dessutom hela tiden, vad sägs om att tona ner det lite, kanske backa ett steg? Det måste ju finnas en anledning till att antalet människor som mås psykiskt dåligt ökar.. just av stress och att de inte känner att de hinner med och klarar av allt som de kanske borde göra. Men hallå, är inte kraven för höga då eller? Vi är bara människor trots allat. Och vi alla har begränsningar. Om samhället ska ha så här pass höga krav på oss tycker jag även att det är dess skulldighet att se till så att det är rimligt att vi uppnår allt som vi måste göra. Vi behöver få hjälp med det. Det går inte bara spotta ur sig uppgifter och sedan tro att allt fixar sig av sig sjäkvt. För det gör det inte....
Kanske dags att öppna ögonen och se vart samhället och hela världen egentligen är på väg...? Vi har redan blundat för dett alldeles för länge...
Känner mig riktigt sliten
Först på förmiddagen vart det bara lungt. Typ sitta vid datorn och dega. Ensam hemma, rätt skönt faktiskt. Och sen på eftermiddagen var det bara att börja fixa i ordning sig och sen cyklade jag faktiskt till rese.. tro det eller ej. haha. Dock glömde jag pumpa decken så det gick rätt trögt..
Sen vid sex tiden åkte jag med tåget till Linköping och satt hos Jonas en stund och typ snackade och hade mysigt. Kul:)
Sen vad nio träffade jag Sara och co på stan och så gick vi till 55an och satt där och snackade och så lite innan vi drog till Platens. Skoj :) Aou så fick sara typ en drink döpt efter henne. med skoj:) Den var typ jättegod:) och ROSA!!
Sen missade jag sista tåget hem med så fick dra upp till Jonas igen vid 2 eller något tror jag klockan var. Han låg och sov och blev ganska förvånad kan jag säga... :p
Vi skämntade innan om att jag skulle komma. han sa typ "vi får la se om jag vaknar av att du ringer på dörren i natt" och så blev det ju :D
Fast jag tror inte han hade jättemycket emot det i alla fall:) Myspysigt var det och jag blir så bortskämd där bara. Världens service..Gullig är han grabben.
Idag känner jag mig dock rätt sliten. Visst det vart inte så mycket igår men en del festande + en förkylning i kroppen känns kan jag säga. Så nu kraxar jag som en skata och har feber. heh* Fast jag har ju klarat mig undan rätt länge i alla fall så...
Såg brorsans ansikte efter hans lilla olycka igår med. Det var inte så snyggt. haha. Jag vet inte riktigt vad det såg ut som men repig var han i alla fall .:) Tur att sånt inte händer en själv. Jag är nog lite mer försiktig av mig när jag är ute och går på isgator ;p haha
Och så pluggat imorgon då. Om jag mår bättre. TRÅKIGT!! har ingen motivation alls just nu.
Men snart kommer Emelie tillbaka till skolan. Det ser jag verkligen fram emot. Det har verkligen känts så tomt utan henne. Men det ska bli skoj i alla fall:) Welcome back bruden!
Helg igen och splittrade känslor...
Men jag vill kanske vara kvar här med... med tanke på jonas. Fan jag är rädd att jag börjar få känslor för grabben, elelr är det bara som han säger kanske, att man oftast är med kär i kärleken i sig är i personen i fråga... Ganska svårt att veta faktiskt...
Och till lite kul saker då..
Ikväll blir det lugn kväll med familjen.. är ju så illa tvungen att umgås med dem ibland med kanske ;p
Imorgon blir det hela dagen att fixa iordning mig och sen in till Linköping och fika med en kompis, sen ut på krogen med lite andra vänner. Får se om Jonas hänger med så det blir mys med han eller om det blir att flörta runt. hehe. Både ock vore skoj faktiskt :)
Söndagen blir det nog lungt. Förhoppningsvis tillbringar jag den i Linköping. Ska kanske dra och bada med, men det verkar inte vara så många som vill hänga på.. det är lite trist..
Studenten snart med som sagt. Det närmar sig med stora steg. Tyckte inte det var länge sen jag började ettan, men det är alltså 2½ år sedan i alla fall.. Ska bli så roligt med alla frster och kul. Men kommer vara så tråkigt att säga "hejdå" till alla. Hoppas dock man kan hålla kontakten ett tag med en del.
Jag vet av erfarnenhet att det inte är så lätt när alla drar och pluggar och jobbar på olika håll men det vore så skoj att typ kunna träffas och sådär när alla är "hemma" eller vad man ska säga:)
Aja det blir nog bra. Nu börjar snart min svenska och religion så det är kanske lika bra att gå upp och leta reda på alla grejer som ligger i en röra i skåpet :p
Mycket som hänt den senaste månaden
Först tog det slut mellan mig och Memme,vilket jag i och för sig är ganska så glad över idag. Jag har utvecklats massa som person medans jag var tillsammans med honom men jag har utvecklats betydligt mer sedan det tog slut. Det är först nu jag börjar inse vad fan det egentligen är jag håller på med. Jag holler ju på att skrumpna ihop till ingen alls. Men det ska jag se till att ändra på nu. Jag vet precis hur jag själv vill vara och hur saker och ting omkring mig ska se ut, frågan är ju bara vilken väg man ska ta för att nå dit.
Ska först och främst börja ta tag i sakerna i skolan. Sista terminen nu och det får jag absolut inte "leka" bort om jag ska ha någon chans att komma in på sjukgymnastutbildningen. Eller jag kommer väl inte in på mina betyg i alla fall men jag måste ju ha ett fullständigt gymnasiebetyg. Jag får satsa på högskoleprovet i mars och försöka få minst 1,2 vilket är det jag lär behöva för att komma in där. Eller så var det i alla fall förra året.
Om jag inte kommer in där vet jag inte om jag ska söka djursjuksköterska eller arbetsterapeut, båda verkar väldigt roligt, fast arbetsterapeut kräver inte lika höga poäng och är ju mer likt sjukgymnast. Djursjukvårdare vore å andra sidan riktigt kul eftersom jag älskar djur, men jag vet inte riktigt om jag bara vill hålla det på en hobbynivå eller om jag vill arbeta med det på heltid..
Jag förstår mig inte på mig själv. Nu är jag åter igen nere i en svacka och kan inte ta en enda motgång. Det går verkligen upp och ner från dag till dag.. och från timme till timme med.
Blir så trött på mig själv... Jag har tänkt en del på allt. Livet.. Det är så kontigt att försvinna, men det känns så dumt att stanna kvar. Och så befängt att leta svar.... Känner ni igen det??
Sviken, ännu en gång..
Hmm... bäst jag skriver av mig allt negativt här så jag inte tar ut det på Mikael när han kommer hem. När nu det är.. suck. Han brukar alltid smsa till mug när han nästan slutan o när han är på väg hem och så, men inte nu. Han har knappt svarat på mina sms alls.. Jag vet inte vad det är för någon konstig karusell som går runt i vårt förhållande..
Längtar så mycket til sommaren och studenten nu så att jag bara kan sticka här ifrån sen. Börja ett helt nytt liv. Med eller utan Mikael, det får vi se. Jag vill ju helst att det ska vara han och jag hela livet, men jag vet, det kommer inte vara så. Jag vet inte ifall jag borde ge upp allt på en gång eller njuta av tiden jag faktiskt har tillsammans med honom. Jag går nog på det sista... :p
Om han bara en enda gång, EN ENDA kunde säga att han älskar mig. Det är bara det jag vill. Han har sagt älskling till mig några gånger o det har känts bra.. heh* Jag hoppas det fortsätter i den riktningen med allting nu.
