Livet är en berg-och-dalbana
Även denna dag har jag ägnat alldeles för mkt tid till att fundera över mig och Mikael. Och inte blir jag mer klok på saken för det..
Jag har eltat det hela fram och tillbaka hela dagen. Snackat massa med Lisa i skolan. Gråtit ut ordentligt tills det inte fanns några tårar kvar men ändå känner jag att det är mer jag behöver få ut.
Snackade även med Mikaels kompis Pia idag i nästan en timme för att försöka förstå mig på hans tankar och så lite bättre.
Det hjälpte en del att snacka med henne. Men lite av det hon sa gjorde det hela värre oxå..
Alltså jag vet att jag verkligen måste ge Mikael den här tiden till att tänka igenom allt. Men det är så svårt och jobbigt att inte få prata med honom. Speciellet efter allt igår. När vi träffades på stan o det var massa kramar och pussar och mys, men jag ska nte tolka det som något, tyckte iaf Pia. Men vad fan gör man inte?!
Okej det är ca 72 timmar kvar tills jag får ett svar på hur det hela blir. Och jag vill verkligen inte ha väntat i över en vecka på att få höra ett "nej, det ska nog inte vara du och jag". Alltså jag försöker ju verkligen ställa mig in på att det värsta kommer hända. Men ändå är det alla fina tankar på allt vi haft o allt mysigt o ALLT sånt som har varit bra som kommer upp. Fan jag vill verkligen inte bli besviken. Jag vill ju ställa mig in på att allt kommer gå åt helvete och istället bli positivt överraskad iaf... Men fan vad svårt det är!!
