demonde

Har suttit och tänkt ganska mycket nu ikväll på allt som händer runtomkring mig.
Snackade även med (killens?) kompis om vad som kanske rör sig i hans huvud just nu.
Det gav ganska mycket faktiskt. Hon känner ju honom betydligt bättre än mig i alla fall..
Är dock fortfarande väldigt nervös inför morgondagens besked. Jag vet inte hur jag ska hantera ett nej.. men det löser sig väl då.. om det nu är det det blir.
Jag försöker vara inställd på det värsta för då kan jag ju bara bli positivt överraskad, men samtidigt inbillar jag min själv hela tiden att imorgon kommer det att bli vi igen. Patetiskt? mjo kanske det..

Har vart jobbigt att inte snackat med Mikael på knappt hela dagen så jag har inte en aning om vad som rör sig i huvudet på honom. Lite jobbigt att inte få träffa honom o prata om allt förän imorgon kväll. men jag ska nog stå ut. Jag har ju skola typ hela dagen så då har jag ju i alla fall tankarna på annat håll. Det behövs nog. Men faan vad jag önskar att jag hade fått ett svar redan ikväll....

Nu till det lite större problemet.. Hur ska jag få Mikael att verkligen lita på mig? När jag pratade med hans vän trodde hon att det ev. kunde bero på att han kanske var lite svartis och hade svårt att lite på mig när det gäller otroht.
Jag skulle aldrig i hela mitt liv göra något sådant mot honom. Men hur säger man det för att en person verkligen ska lita på att det är sant??

Livet är inte lätt. Visst i vissa fall är det ju en dans på rosor. Eller altid egentligen, men det är ganska odta man gör felsteg o det stcks rejält.. Det är ingen lätt dans i alla fall.

Hur som helst, imorgon avgör mitt just nu livs största ögonblick... heh* känns i alla fall så just nu.

Men jag hoppas och hoppas. Det gör jag verkligen.

Grodan lever på hoppet, och det ör jag också=)