demonde

Jag kan ju inte påstå att det här året har börjat speciellt bra.
Först tog det slut mellan mig och Memme,vilket jag i och för sig är ganska så glad över idag. Jag har utvecklats massa som person medans jag var tillsammans med honom men jag har utvecklats betydligt mer sedan det tog slut. Det är först nu jag börjar inse vad fan det egentligen är jag håller på med. Jag holler ju på att skrumpna ihop till ingen alls. Men det ska jag se till att ändra på nu. Jag vet precis hur jag själv vill vara och hur saker och ting omkring mig ska se ut, frågan är ju bara vilken väg man ska ta för att nå dit.

Ska först och främst börja ta tag i sakerna i skolan. Sista terminen nu och det får jag absolut inte "leka" bort om jag ska ha någon chans att komma in på sjukgymnastutbildningen. Eller jag kommer väl inte in på mina betyg i alla fall men jag måste ju ha ett fullständigt gymnasiebetyg. Jag får satsa på högskoleprovet i mars och försöka få minst 1,2 vilket är det jag lär behöva för att komma in där. Eller så var det i alla fall förra året.
Om jag inte kommer in där vet jag inte om jag ska söka djursjuksköterska eller arbetsterapeut, båda verkar väldigt roligt, fast arbetsterapeut kräver inte lika höga poäng och är ju mer likt sjukgymnast. Djursjukvårdare vore å andra sidan riktigt kul eftersom jag älskar djur, men jag vet inte riktigt om jag bara vill hålla det på en hobbynivå eller om jag vill arbeta med det på heltid..

Jag förstår mig inte på mig själv. Nu är jag åter igen nere i en svacka och kan inte ta en enda motgång. Det går verkligen upp och ner från dag till dag.. och från timme till timme med.
Blir så trött på mig själv... Jag har tänkt en del på allt. Livet.. Det är så kontigt att försvinna, men det känns så dumt att stanna kvar. Och så befängt att leta svar.... Känner ni igen det??