Känslor över allt och inget
Då var gymnasiet med slut, vilket både känns skönt och tråkigt. Skönt att slippa plugga massa och att slippa vissa personer (lärare) men grymt tråkigt att man inte kommer träffa alla från klassen igen! Det har varit een skitkul studentvecka där vi verkligen har gjort mer eller kndre ALLT tillsammans, krogen, vart o käkat, spelat brännboll och fixat med traktorn. Så från allt det till att typ inte ses allt k'nns jätte sorgligt...
Och så är det (såklart) allt det som har med mig ock Kim att göra. Jag försöker heöa tiden intala mig själv att jag kiter i vad han gör och vad han känner, men det vet jag ju innerst inne att jag inte alls gör. Jag tycker (tyvärr) verkligen om den killen. Och nyss verkade det som han kände liknande för mig. Men nu bara dissar han mig totalt... Fan vad jag verkligen skulle behöva prata ut med honom. Men om han inte ens svarar på meddelanden så blir det ju ganska så svårt faktiskt. Damn vad svårt allt ska vara då.
Ibland bara känner man från att komma bort allt för ett tag, svårt att förklara men vissa av er kanske förstår ändå....
