demonde

Jag har tagit en återvändsgränd, vilket jag i och för sig kanske visste för länge sen.
Så mycket piller, så lite sömn, så lite ork, så mycket dröm.
Jag är så trött på sanningen och behöver en ny.
Dom sista drömmarns sträcker sig mot himlen. Över torget går var och en för sig.
Om vi förlorar varandra här i vimmlet, så minns att jag står bakom dig.

Lite från en Winnerbäcklåt. Känner igen mig så sjukt mycket. Man har så många drömmar men när man väl kommer fram till den där gränden så går allt i kras. Då tappar man orken för allt med och det tar en lååång tid att bygga upp den så pass mycket igen att man ska orka ta sig upp igen.
Vill bara komma bort från allt. Börja om. Skaffa mig en ny verklighet utan hårda ord och med positiva saker. Det skulle räcka med någon komplimang då och då. Visst får jag det, men det kanske inte är på rätt sätt jämt?

Och så förstår jag inte, vad är det ni vill ha av ut av mig..? Jag vill verkligen kunna finnas där för er alla, men det är inte alltid så lätt. När man inte får något tillbaka så tröttnar man lite samtidigt som jag känner att jag ändå vill försöka. Eller så är det åt andra hållet, att ni gillar mig för mycket, alltså blir kära i mig, och tyvärr kan jag inte ge tillbaka det till någon just nu. För jag är inte mogen för det och så går väl mina tankar lite mer norr ut...
Men hur som helst så vill jag vara en okej kompis. Jag vill kunna ställa upp för er och göra er glada. För det betyder massa för mig. Sen hoppas jag bara att ni kan ge tillbaka på något sätt med...