Jävla berg-och-dalbana livet är då
Åter igen har folk börjat tro att de kan styra och bestämma över mitt liv. Jag blir så jävla trött på det. Jag vet nog vad som är bäst för mig själv. Och vet jag det inte så låt mig inse det själv! Ert tjat gör allt bara ännu värre och jag börjar bara känna mer och mer hat. Jag vet att det är ett starkt ord men det är verkligen så jag känner.
Ska bli så skönt imorgon att komma iväg o träffa några av de kompisar som fortfarande har tid o lust att hitta på någe. Först fika med en grabb på stan o sen blir det kanske film med Linus eller Jocke, har inte bestämt mig med vem än. hehe Sen blir det kanske krogen elelr grilla med lite polare beroende på hur vädret ser ut. Och om inte Kim ska jobba och han har tid att träffa mig så bara måste jag träffa han. Är det någon som jag verkligen har saknat nu så är det nog han.....
Fan vad jag önskar att jag kunde hitta en kille som jag verkligen gillar och som känner det samma för mig. Men det verkar omöjligt just nu. SAknar den närheten så mkt som man får när man är i ett förhållande. Visst jag har inget problem med att få varken sex eller mys men det är inte samma sak med en kille man ine har känslor för eller som inte har känslor för mig.
Jaa ni, livet är ta mig fan inte en dans på rosor längre, inte ens med svåra steg. Det är en jävla taggtråd som man måste akta varje steg på annars går allt fel. Men men, det är ju inte omöjligt att klara det iaf:)
