demonde

Jag har tagit en återvändsgränd, vilket jag i och för sig kanske visste för länge sen.
Så mycket piller, så lite sömn, så lite ork, så mycket dröm.
Jag är så trött på sanningen och behöver en ny.
Dom sista drömmarns sträcker sig mot himlen. Över torget går var och en för sig.
Om vi förlorar varandra här i vimmlet, så minns att jag står bakom dig.

Lite från en Winnerbäcklåt. Känner igen mig så sjukt mycket. Man har så många drömmar men när man väl kommer fram till den där gränden så går allt i kras. Då tappar man orken för allt med och det tar en lååång tid att bygga upp den så pass mycket igen att man ska orka ta sig upp igen.
Vill bara komma bort från allt. Börja om. Skaffa mig en ny verklighet utan hårda ord och med positiva saker. Det skulle räcka med någon komplimang då och då. Visst får jag det, men det kanske inte är på rätt sätt jämt?

Och så förstår jag inte, vad är det ni vill ha av ut av mig..? Jag vill verkligen kunna finnas där för er alla, men det är inte alltid så lätt. När man inte får något tillbaka så tröttnar man lite samtidigt som jag känner att jag ändå vill försöka. Eller så är det åt andra hållet, att ni gillar mig för mycket, alltså blir kära i mig, och tyvärr kan jag inte ge tillbaka det till någon just nu. För jag är inte mogen för det och så går väl mina tankar lite mer norr ut...
Men hur som helst så vill jag vara en okej kompis. Jag vill kunna ställa upp för er och göra er glada. För det betyder massa för mig. Sen hoppas jag bara att ni kan ge tillbaka på något sätt med...

Jag vet inte ifall det är något jag har fått för mig eller om det verkligen är så, men många av mina tjejkompisar har blivit (ursäkta mitt ordval) värdelösa på att höra av sig om att hitta på aker och ting. Det tycker jag är sjukt tråkigt för det känns som det alltid är jag som kommer med förslag hela tiden men när ingen är på så tröttnar man faktiskt. Väldigt glad att jag har en killar nu, Jonas, Ante, Andreas, Viktor, Fredrik och jaa ni vet väl vilka ni är som tycker om att hitta på saker! Jag har blivit alldeles för social och på för att bara sitta hemma och glo nu. Det fungerade förut men nu klättrar jag nästan på väggarna om jag inte har något att ögra en kväll.
Visst, jag vet att många har mycket att göra i skolan, men det finns faktiskt ett annat liv än plugget med! Nej, jag är kanske inte den mest seriösa just nu när det gäller skolan, men man måste unna sig att släppa loss ibland o typ bara vara. Jag menar inte att det måste vara fest och fullt ös varje helg, men man kan ju typ kanske gå o shoppa, ta en fika, ha filmkväll.. det finns amssa saker som man kan göra. Saknar faktiskt att hitta på saker med er, men blir som sagt väldigt less på att "tjata" på er hela tiden med. Nu är det faktiskt upp till er att visa om ni är mina vänner eller inte....

Vad ska alla dessa krav och all press vara bra för egentligen? Det enda det leder till är i många fall bara att man blir sjukt stressad och allt bara fallerar. Man känner sig stressad, man har ångest, ont i magen, skuldkänslor och prestationsångest. Det är faktiskt inte så konstigt att så många människor blir utbrända och blir sjukskrivna, går på antideprisiva mediciner, begår självmord, tar till alkohol för att döva smärtorna. Och allt det bara för att vi helt enkelt inte klarar av det tryck som ligger på våra axlar idag.
Jag vet flera personer som inte är äldre än jag som både går på antideprisiva och som blivit sjukskrivna. Alltså ungdommar som inte är äldre än 18 år, det borde ju inte vara så! Då är det något som är fel, något som gått för långt, gått över gränsen. Eller?

Presen vi får på oss höjs och höjs dessutom hela tiden, vad sägs om att tona ner det lite, kanske backa ett steg? Det måste ju finnas en anledning till att antalet människor som mås psykiskt dåligt ökar.. just av stress och att de inte känner att de hinner med och klarar av allt som de kanske borde göra. Men hallå, är inte kraven för höga då eller? Vi är bara människor trots allat. Och vi alla har begränsningar. Om samhället ska ha så här pass höga krav på oss tycker jag även att det är dess skulldighet att se till så att det är rimligt att vi uppnår allt som vi måste göra. Vi behöver få hjälp med det. Det går inte bara spotta ur sig uppgifter och sedan tro att allt fixar sig av sig sjäkvt. För det gör det inte....
Kanske dags att öppna ögonen och se vart samhället och hela världen egentligen är på väg...? Vi har redan blundat för dett alldeles för länge...

Igår var det en jävligt bra dag faktiskt.
Först på förmiddagen vart det bara lungt. Typ sitta vid datorn och dega. Ensam hemma, rätt skönt faktiskt. Och sen på eftermiddagen var det bara att börja fixa i ordning sig och sen cyklade jag faktiskt till rese.. tro det eller ej. haha. Dock glömde jag pumpa decken så det gick rätt trögt..

Sen vid sex tiden åkte jag med tåget till Linköping och satt hos Jonas en stund och typ snackade och hade mysigt. Kul:)
Sen vad nio träffade jag Sara och co på stan och så gick vi till 55an och satt där och snackade och så lite innan vi drog till Platens. Skoj :) Aou så fick sara typ en drink döpt efter henne. med skoj:) Den var typ jättegod:) och ROSA!!

Sen missade jag sista tåget hem med så fick dra upp till Jonas igen vid 2 eller något tror jag klockan var. Han låg och sov och blev ganska förvånad kan jag säga... :p
Vi skämntade innan om att jag skulle komma. han sa typ "vi får la se om jag vaknar av att du ringer på dörren i natt" och så blev det ju :D
Fast jag tror inte han hade jättemycket emot det i alla fall:) Myspysigt var det och jag blir så bortskämd där bara. Världens service..Gullig är han grabben.

Idag känner jag mig dock rätt sliten. Visst det vart inte så mycket igår men en del festande + en förkylning i kroppen känns kan jag säga. Så nu kraxar jag som en skata och har feber. heh* Fast jag har ju klarat mig undan rätt länge i alla fall så...

Såg brorsans ansikte efter hans lilla olycka igår med. Det var inte så snyggt. haha. Jag vet inte riktigt vad det såg ut som men repig var han i alla fall .:) Tur att sånt inte händer en själv. Jag är nog lite mer försiktig av mig när jag är ute och går på isgator ;p haha

Och så pluggat imorgon då. Om jag mår bättre. TRÅKIGT!! har ingen motivation alls just nu.
Men snart kommer Emelie tillbaka till skolan. Det ser jag verkligen fram emot. Det har verkligen känts så tomt utan henne. Men det ska bli skoj i alla fall:) Welcome back bruden!